...slut på rant

Nu har jag fått skriva ur mig lite känslor som dykt upp i och med denna #metoo -kampanj. Slut på rant! Jag kommer säkert skriva mer om dessa ämnen då det är viktigt, och det finns en liten del inom mig som ändå hoppas och tror att detta kan vara början på en lika stor effekt som på 70-talet, då kvinnor fick nog och kämpade för våra rättigheter.
 
Glöm aldrig det. Jag är inte av den generationen, men vi ska vara så oerhört tacksamma för feminismen och kvinnorörelsen, om de inte hade KÄMPAT hade vi inte haft det såpass jämställt som idag. Jag tycker att det säger någonting som vi alla måste tänka på, att jämställdhet är inte något som bara blir. Det var inte männen som bestämde sig för att ge kvinnor rösträtt och rätt till att arbeta, studera osv. Det var (och är) kvinnor som måste fortsätta stå upp och hävda oss. Därför är jämställdhet = feminism. Hur mycket än folk vill hata på det ordet, så är det kvinnor som lyckats förändra.
Så det kanske män kan förstå är lite tröttsamt, att jämt måsta hävda sig. För att få vår rätt. Lika rätt för alla. Oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg osv.
 
Okej det blev lite mer rantande! Tänke berätta lite om vad som händer i livet annars...
 
FÖRSTA SNÖN IDAG! Det ligger några centimeter på backen nu på morgonen. Sen får vi väl se hur långvarig den blir, men det har varit ganska kallt nu ett bra tag.
Och på lördag är det skoterns dag, höjdpunkten inför skotersäsongen. Ska titta på en ny hjälm... Och klämma på andra kul grejer :D
 
 

Vart får ni luft ifrån?

Det är intressant att ett mycket vanligt motargument som dyker upp när kvinnor belyser den utsatthet vi befinner oss i, är att både män och kvinnor ska börja häva fram bevis om att "män också minsann utsätts för övergrepp och kränkningar".
Ja, så är det ju förstås.
Som vid egentligen alla typer av brott, eller för den delen andra händelser, så kommer det ju aldrig att vara 100% på bara den ena sidan. Det kommer alltid finnas individuella skillnader, det kommer vara någon del som avviker från totalen.
Jag har inte tänkt börja räkna upp statistik nu. Den talar redan sitt tydlgia språk, det är framförallt kvinnor som utsätts för till exempel våldtäkter. Män begår egentligen nästan alla brott. När det gäller till exempel våldtäkt, rån, mord och dråp stod män för mellan 93 till 100 procent av alla åtalade år 2016. (Okej ops det kom lite statistik. Läs mer här ---> (https://tjejjouren.se/tjejguiden/feminism/statistik)
 
Nåväl. Det jag ville komma fram till med detta inlägg, är detta faktum: Minoritetsfrågan om kvinnors våld mot män, AAAAAAAAAAAALDRIG tas upp som en enskild fråga. Någonsin. Kaaanske, bara kanske (obs ironi) är det för att det inte är ett strukturellt problem. MEN det används rätt så ofta då en kvinna yppar något angående mäns våld mot kvinnor. Eller om strukturer i samhället såsom våldtäktskultur eller mansnormer. Ja egentligen varenda jäkla jämställdhetsfråga så kommer de där; "men kvinnor begår också brott, kvinnor tafsar ockå". Som en jävla boomerang kastas det tillbaka i fejset på den stackars jävel som försöker. Bara för att förminska det du försöker säga.
 
Det är typ... Jag har svårt att hitta något lika sjukt exempel. I inget annat brott bemöts den utsatte eller offret med ett liknande argumentet.
"En personbil körde över mig" Svar: "MEN LASTBILAR ÄR OCKSÅ JÄVLIGA, GLÖM INTE DET!"
"Vi har haft inbrott i vår villa! Svar "MEN DU FÅR FAKTISKT TA LITE EGET ANSVAR!"
"Mitt konto har blivit kapat" Svar "MEN SKYLL DIG SJÄLV SOM HAR ETT KONTO, LITE FÅR DU VÄL TÅLA!"
 
... ja ni förstår vart jag vill komma. Ingen svarar så. De frågar "Men herregud hur gick det, vad hände?"
 
 Bild: "Lilla Berin" av Ellen Ekman
 
Dessa personer som resonerar såhär; Vart får ni luft ifrån?! HUR kan ni inte reagera med fasa och oro över HUR MÅNGA KVINNOR det faktiskt är som råkar ut för övergrepp? Och hur mycket vardag det är för oss att bli förminskade och sexualiserade? Det har blivit normaliserat. Om ni bara visste hur ofta det försiggår UTAN att vi talar ut. Det är inte så konstigt att inte alla förstår att det är ett problem.
MEN NU VET NI, ni lever inte under en sten, #metoo är viktigt, det är inte något "vi kommit på nu", det är bara det att kvinnor måste BACKA varandra för att våga gå ut med sina upplevelser. Tillsammans är vi starka. För ni ser ju hur kvinnor blir bemötta när de försöker berätta. Därför är det lättare då vi hjälps åt i grupp. Därför har #metoo fått ett sånt genomslag.
 
Jag har tyvärr ingen riktig tilltro till att det här förändrar någonting. Men det har förändrat mig. Jag ska backa varenda tjej och kvinna som talar ut, och jag ska aldrig mer misstro eller förringa.

Efter #metoo

När kvinnor vågar stå upp och gå ut med sina erfarenheter om sexuella trakasserier och sexuellt våld, kommer de alltid att mötas av misstro, och ibland ännu mer trakasserier och kränkningar. Både av andra kvinnor och män. För det enklaste och mest effektiva sättet att tysta en kvinna är just det. Hon tar upp något obekvämt som hänt henne, kanske av någon i ens närhet, kanske tom av någon du känner väl. Och istället för att tro på kvinnan och bekräfta, så är det enklare att misstro. För då behöver du inte hantera verkligheten. Och du behöver inte identifiera dig med det, du kan slå bort det ifrån dig. Inte ta del utav det.

Om jag blir överkörd av en bil, och sedan berättar det för en vän som är bilförare, så är dennes reaktion inte detta;
’Nej, det kan då inte vara sant, jag kör bil och har aaaaaldrig kört på någon, samma gäller då alla andra bilförar-kompisar jag har, så du måste hitta på’

Så när du, MAN, får berättat för dig att en kvinnlig nära eller bekant blivit utsatt för någon form av övergrepp, svara då FÖRFAN inte; ’var det en utlänning?’ Eller ’inte alla män’
Svara istället med att lyssna, förstå, och säga ’fan vad hemskt att det har hänt dig’. TRO PÅ KVINNAN. För hon vinner ingenting på att berätta. Det visar rättsväsendet och kommentarsfälten i sociala medier gång på gång. Hon får mer skit tillbaka.