Såhär fiiine blev jag i barret efter ett besök hos bästa Jenny på Salong43 :) Jättenöjd med lite kortare hår och så ljusare än vanligt, men fortfarande mörkt i botten.

 

Angående hashtaggen metoo; Om kvinnors erfarenheter av sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp

Här är fyra konkreta händelser jag varit med om. Tack och lov har jag det aldrig blivit "värre" än såhär för mig, men å andra sidan, ska flickor/kvinnor behöva förhålla sig till detta?

 

Jag med.

 

Hela mellanstadiet när pojkar upptäckte att de kunde slå eller nypa tjejer på rumpan och dra dem i håret utan konsekvenser, Det viftades bort av vuxna med "boys will be boys", eller "kärlek börjar alltid med bråk". Nej tack. Jag vill inte bra dragen i håret eller nypt i rumpan. 

Man lärde sig snabbt som tjej att dessa handlingar pojkar gjorde mot en bekräftade en. Det var lite av en lättnad "yes, jag är populär/killar gillar mig", så man accepterade det. Nästan ville det. Samtidigt som känslan av äckel och skam tog över. DET HJÄLPTE INTE när lärare valde att istället för att säga till pojkarna, tog in en i ett litet rum bredvid klassrummet och gav tjejerna en uppläxning om att vi inte fick UPPMUNTRA detta. Spyr i munnen när jag tänker på det. Skulden och ansvaret lades över på oss tjejer att "akta oss" och inte locka.

 

På mitt första fysioterapeut-jobb där en manlig patient tafsade på mig upprepade gånger under besöken så jag tillslut fick be min manliga kollega ta över. Vågade såklart inte säga varför. Sa istället att jag behövde en "second opinion".

 

Den gången jag gick fram till en ny manlig bekant på fest, för att berätta att jag tyckte det var kul att han och en tjejkompis till mig blivit tillsammans. Varpå han svarar; "nej, för då skulle jag ju inte göra såhär"; och för handen upp efter mitt ben, in under kjolen och tar tag i min ena skinka och "lyfter".

 

På en restaurang böjde jag mig ner för att rätta till mitt skosnöre, varpå en äldre man som går förbi glider med sin hand efter min rygg och ner på min rumpa.