Det är intressant att ett mycket vanligt motargument som dyker upp när kvinnor belyser den utsatthet vi befinner oss i, är att både män och kvinnor ska börja häva fram bevis om att "män också minsann utsätts för övergrepp och kränkningar".
Ja, så är det ju förstås.
Som vid egentligen alla typer av brott, eller för den delen andra händelser, så kommer det ju aldrig att vara 100% på bara den ena sidan. Det kommer alltid finnas individuella skillnader, det kommer vara någon del som avviker från totalen.
Jag har inte tänkt börja räkna upp statistik nu. Den talar redan sitt tydlgia språk, det är framförallt kvinnor som utsätts för till exempel våldtäkter. Män begår egentligen nästan alla brott. När det gäller till exempel våldtäkt, rån, mord och dråp stod män för mellan 93 till 100 procent av alla åtalade år 2016. (Okej ops det kom lite statistik. Läs mer här ---> (https://tjejjouren.se/tjejguiden/feminism/statistik)
Nåväl. Det jag ville komma fram till med detta inlägg, är detta faktum: Minoritetsfrågan om kvinnors våld mot män, AAAAAAAAAAAALDRIG tas upp som en enskild fråga. Någonsin. Kaaanske, bara kanske (obs ironi) är det för att det inte är ett strukturellt problem. MEN det används rätt så ofta då en kvinna yppar något angående mäns våld mot kvinnor. Eller om strukturer i samhället såsom våldtäktskultur eller mansnormer. Ja egentligen varenda jäkla jämställdhetsfråga så kommer de där; "men kvinnor begår också brott, kvinnor tafsar ockå". Som en jävla boomerang kastas det tillbaka i fejset på den stackars jävel som försöker. Bara för att förminska det du försöker säga.
Det är typ... Jag har svårt att hitta något lika sjukt exempel. I inget annat brott bemöts den utsatte eller offret med ett liknande argumentet.
"En personbil körde över mig" Svar: "MEN LASTBILAR ÄR OCKSÅ JÄVLIGA, GLÖM INTE DET!"
"Vi har haft inbrott i vår villa! Svar "MEN DU FÅR FAKTISKT TA LITE EGET ANSVAR!"
"Mitt konto har blivit kapat" Svar "MEN SKYLL DIG SJÄLV SOM HAR ETT KONTO, LITE FÅR DU VÄL TÅLA!"
... ja ni förstår vart jag vill komma. Ingen svarar så. De frågar "Men herregud hur gick det, vad hände?"
Bild: "Lilla Berin" av Ellen Ekman
Dessa personer som resonerar såhär; Vart får ni luft ifrån?! HUR kan ni inte reagera med fasa och oro över HUR MÅNGA KVINNOR det faktiskt är som råkar ut för övergrepp? Och hur mycket vardag det är för oss att bli förminskade och sexualiserade? Det har blivit normaliserat. Om ni bara visste hur ofta det försiggår UTAN att vi talar ut. Det är inte så konstigt att inte alla förstår att det är ett problem.
MEN NU VET NI, ni lever inte under en sten, #metoo är viktigt, det är inte något "vi kommit på nu", det är bara det att kvinnor måste BACKA varandra för att våga gå ut med sina upplevelser. Tillsammans är vi starka. För ni ser ju hur kvinnor blir bemötta när de försöker berätta. Därför är det lättare då vi hjälps åt i grupp. Därför har #metoo fått ett sånt genomslag.
Jag har tyvärr ingen riktig tilltro till att det här förändrar någonting. Men det har förändrat mig. Jag ska backa varenda tjej och kvinna som talar ut, och jag ska aldrig mer misstro eller förringa.