Som bilderna ju visar kan ni ju se att vi någonstans på vägen troligtvis passerade pärleporten och hamnade i himlen :) :) 

 

Ännu helt hög på lycka! Och jag klarade så många "moves" som jag tänkt mig i mitt huvve... downhill-sidehilling, vändningar i nedförs, vändningar i uppförs, sidehill bland träden... Det är så roligt att man utvecklas hela tiden! Och att jag inte ger mig, jag är faktiskt stolt över mig själv att jag pushar mig själv och vågar prova.

 

Sen att vi verkar ha haft flera grader varmare än resten av norrbotten skadar ju inte, det var endast mellan -10 och -15 båda dagarna vi körde :)