Men så kom det en värk som gjorde tydligt att det var dags, det gick inte att INTE krysta om jag säger så, herregud vilken kraft! Och känslan av att skita på sig som alla pratar om, ja så är det! (Och det gör man btw..)
Det var svårt i början att få in rätt krystteknik, det var en så stor kraft och mycket energi gick ut genom min mun, alltså jag ’frustade’ liksom ut värsta djur-ljudet varje värk. Sofia coachade mig att pressa hakan in mot bröstet och istället för
att frusta ut luften liksom pressa luften mot stängd mun, och jäklar vilken skillnad, då började det gå undan.
Krystvärkarna och krystandet upplevde jag inte som smärtsamt, bara oerhört kraftfullt. Kroppen liksom styr åt en, man kan bara följa med.
Så började jag känna att någon ska ju faktiskt ut därnere, dvs den svidande brännande känslan av att allt töjs ut började komma.. Den smärtan var så olik allt annat hittills, så det blev som ett välkommet avbrott :’) Men när Sofia bad mig pausa mitt i
en värk när huvudet var halvvägs ute, då jäklar brände det som eld, och jag tänkte att dom var galna som bad mig pausa. Sen skulle jag bara krysta ’försiktigt’ vilket kändes omöjligt, men det gick..
’Oj vad mycket hår!’ ’Vill du känna?’ Hör jag dom säger.
Min första reaktion är lite smått panik och jag skriker NEJ! Haha. Jag hyperventilerade typ då allt fokus gick på att inte fortsätta krysta, men sen ändrade jag mig och sträckte ner handen och kände på hennes håriga lilla huvud. Då började jag inse
att hon är ju snart här!? Hur är det möjligt?
Här är mitt minne lite diffust, jag minns dock att de började sätta dropp på mig då värkarna glesades ut lite, men de hann knappt få igång droppet så satte min kropp igång igen av sig själv. De sista krystningarna gick jättebra, och känslan när hon
faktiskt ’glider’ ut hur lätt som helst när huvudet passerat helt är så cool, och vilken lättnad, all smärta bara försvinner pang bom. Någon liten sekund av tystnad sedan hör vi henne gny och ge ifrån sig ett litet skrik.
Jag krystade i totalt 30 minuter, ingen långdragen process alltså! Så finalen gick fort trots långt värkarbete.
Så får hon komma upp på mitt bröst efter att de kollat att allt är okej, och jag och Benjamin är i total eufori. Så ofattbart!
Här knappt 2 timmar gammal och ammar första gången <3
Både jag och Benjamin ser tillbaka på förlossningen som en positiv upplevelse i det stora hela, det är klart det var utmanande och jobbigt bitvis men vi kände oss trygga och det tror jag är det viktiga.
Vår dotter
Elly Clara Eriksson
25 november 2019
3845g 51.5cm
